Den här veckan tillbringar jag i San Francisco för Game Developers Conference (www.gdconf.com) tillsammans med cirka 16 000 andra, varav ett par från Norden.

De första dagarna i GDC-veckan utgörs av diverse förkonferenser och ett fenomen kallat Game Connection (www.game-connection.com). Det är en sorts speed-dating för spelutvecklare som söker förläggare, deltagande utvecklare hyr ett mötesrum där de presenterar sina spel och genom ett webbokningssystem ordnas möten med förläggare. Så varje halvtimme kommer det in en ny förläggare som utvecklaren presenterar sitt spel för. Det är effektivt, som en fabrik, och många av Dataspelsbranschens utvecklarmedlemmar deltar i Game Connection. Själv kan jag inte tillföra så mycket till det, utan har ägnat de första dagarna åt möten med andra branschorganisationer och förberedelser. Imorgon torsdag börjar själva konferensen och imorgon kväll är det också den traditionsenliga nordiska festen, i år större än någonsin - vilket inte säger så lite (den som följt den här bloggen genom åren vet vad jag talar om). Festen är på Ruby Skye på Mason och Geary för den som råkar vara i stan!

Idag har den nordiska delegationen gjort studiebesök på Lucas Arts. Det var en imponerande resa genom George Lucas fantasivärldar, gestaltat med alla sorters filmprylar, både memorabilia och verkliga props från filmerna, och hans enorma samling av filmaffischer. Jag gjorde för övrigt en intressant insikt om hur de stora filmproduktionsbolagen arbetar idag: på den tiden jag gjorde dataspel så drog vi alltid ut på det in i det sista och putsade på detaljer och testade lite extra så länge vi kunde. Ja, längre än vi egentligen kunde, vi trixade med cd-tryckerier och formgivare och budfirmor för att skapa få lite extra tid. Mer än en gång fick någon i teamet kasta sig i en taxi (eller flygplan!) för att lämna mastern till fabriken i sista sekunden. Jag kände alltid att vi gjorde något fel som höll på så här, att vi borde planera bättre eller respektera tryckeriets tid eller så. Men idag fick jag alltså lära mig att även de stora Hollywood-filmarna håller på exakt likadant och att det är extremt kort tid mellan färdig film och premiär. Man vill helt enkelt ta varje chans att putsa på detaljer in i det sista. Om de stora producenterna håller på likadant, så kan inte det vi höll på ha varit så dumt trots allt. Så förlåt alla tryckerier som har fått hålla öppet extra länge för att vi strulade och alla formgivare som har fått jobba natt. Men jag skulle gjort samma sak igen. Och det i gott sällskap!